– Fram till jag var 70 år så var jag en människa med tur. Jag hade knappt varit sjuk en enda dag i mitt arbetsliv, berättar han. Visst hade jag en del influensor och förkylningar under min aktiva tid. Men det aldrig var så allvarligt att jag behövde stanna hemma från arbetet. Men detta var före pandemin, och innan man hade möjlighet att arbeta på distans.
Men allt förändrades vid sjuttio-strecket. Det ena och det andra började hända. Det var problem med prostata, ljumskbråck och värk i ryggen. Ryggproblemen ledde till tre stora operationer, inklusive en som krävde sex veckors återhämtning med dränage.
– De stelopererade flera kotor, och jag har skruvar och metallskenor inopererade i ryggen, förklarar han.
Vägen till Smärtkliniken
Trots flera operationer kvarstod smärtorna, och läkare övervägde att operera in en eldriven apparat i hans rygg.
– Men då ville man börja med smärtstillande mediciner först. Det var starka mediciner, mindre nyttiga grejer, minns han.
Efter en dialog med sin husläkare blev han remitterad till Smärtkliniken på Capio S:t Görans Sjukhus, där han träffade smärtläkaren Hanna Ejegård.
Behandlingarna pågick i två-tre år med både teoretiska kurser och behandlingar, inklusive smärtmedicin i form av plåster och tabletter. Men smärtan har fortfarande inte försvunnit.
– Nej, jag har inte blivit av med smärtan, men jag har lärt mig att hantera den, med hjälp av goda råd, träning och utprovad medicinering med doktor Ejegård, poängterar Johan.
Hanterar vardagen
Nu är han färdigbehandlad och tillbaka hos sin husläkare. Och trots den kontinuerliga smärtan har Johan hittat sätt att hantera vardagen.
– Jag måste leva med smärtan, men jag har en underbar fru som hjälper mig. Hon hjälper mig att byta smärtplåster varje vecka. Plåstret ska sitta högt upp på ryggen eller överarmarna, och man måste hitta en ny plats varje gång, så att huden inte blir irriterad. Jag har svårt att göra det själv, utan får hjälp av min fru.
Johan har också förändrat sina dagliga rutiner för att må bättre.
– Jag går 5000 till 10 000 steg varje dag. Hela våren har jag gått på gym och lyft skrot.
Medicinerna har dock sina biverkningar. Man blir hård i magen och måste ta pulver för det. Och det är inte lätt att balansera medicinen. Johan har gått ner 12 kg i vikt ofrivilligt. Troligen påverkar medicinerna matlusten. Men trots alla utmaningar behåller han en positiv inställning.
Måste förbereda sig
– Jag är tacksam för varje dag. Jag går ingenstans utan min dyna och jag har med mig stavar. Jag bär alltid med mig sittdynan när jag lämnar hemmet för en längre stund. Den gör att jag kan sitta länge på bussar, tåg och vid middagsbord, utan att behöva resa mig var tionde minut.
Johan berättar också om olika smärtlindringsmetoder han provat men som inte fungerat för honom, bland annat TENS (Transkutan elektrisk nervstimulering).
– Jag har försökt använda TENS, men jag fick utslag på huden av elektroderna och kände ingen påtaglig nytta, så det har jag lagt av med. I stället använder jag en gammaldags värmedyna som stimulerar blodet och annat i ländryggen, i mitt fall. Med värmedynan kan jag sova, och det har haft en väldigt positiv effekt i mitt liv.
Han ser också fram emot de små glädjeämnena i livet.
– Jag tar ett par glas vin i samband med middagen, flera dagar i veckan. Rödvin, sällan sprit, det unnar jag mig. Vi har varit gifta i 55 år och min fru hjälper mig med mycket, till exempel kan jag inte köra bil längre sträckor, så hon är numera den som kör vår bil. Jag får ändå var nöjd med att det mesta fungerar så bra som det gör, jag går trots allt mot åttio år, säger Johan.
