Tidigare i år fick Cecilia Radkiewicz en studie om tjock- och ändtarmscancer publicerad i Annals of Oncology, en av världens mest ansedda kliniska cancertidskrifter. Publikationen väckte stor uppmärksamhet i nyhetsflödet. Det ovanliga var inte bara att en svensk registerstudie nådde en så framstående tidskrift, utan också att resultaten belyste en trend som länge oroat många läkare; allt fler yngre patienter insjuknar i tarmcancer.
– Vi kunde visa att incidensen, det villa säga hur ofta nya fall av en sjukdom uppstår i befolkningen över tid, ökar även i Sverige. Vi såg också att yngre patienter oftare diagnostiseras i ett senare stadium, säger Cecilia. Det nya med vår studie är att vi visar att patienterna fortsätter att ha en ökad dödlighet även efter den klassiska femårsgränsen, då de vanligtvis betraktas som botade. Detta har inte studerats systematiskt tidigare.
Resultaten visar att vården behöver ta alarmsymtom på allvar även hos yngre patienter som idag inte omfattas av screeningprogrammen.
– Det är viktigt att både patienter och vårdpersonal är medvetna om att även en 40-åring kan drabbas av tjock- och ändtarmscancer, säger hon.
Kombinationen av klinik och forskning
Cecilia delar sin tid mellan det kliniska arbetet som onkolog vid Capio S:t Görans Sjukhus och registerbaserad cancerforskning. För henne är samspelet mellan de två rollerna en ständig inspirationskälla.
– I mötet med patienter får jag forskningsidéer, och i forskningen fördjupar jag mig på ett sätt som gör att jag kan ta med ny kunskap tillbaka till kliniken. Det ger energi åt båda hållen, säger hon.
Den aktuella studien växte fram genom ett samarbete med Shabane Barot, doktorand och onkolog vid Södersjukhuset. För Cecilia är nätverk och gemensamma projekt en självklar förutsättning för att bedriva meningsfull forskning.
– I Sverige har vi unika möjligheter att bedriva forskning på real-world-data tack vare våra heltäckande register och personnummer, som gör att vi kan länka information från olika källor. Det är en styrka som ger oss genomslag globalt, trots att vi är ett litet land, säger hon.
Nya projekt med sikte på framtiden
Trots framgångarna med den publicerade studien blickar Cecilia redan framåt. Just nu är hennes största fokus SeACT-studien, där hon samlar in heltäckande nationella data om cancerläkemedel, behandlingar som ofta är både dyra och förenade med svåra biverkningar.
– Det finns inget nationellt register för cancerläkemedel i dag, vilket är en stor brist. Genom SeACT-studien bygger vi en unik kohort av patienter där vi kan följa upp hur behandlingarna används och vilka effekter de får. Mitt fokus är magtarmcancer, särskilt hos yngre patienter, berättar hon.
Hon hoppas att resultaten ska leda till mer individanpassad behandling och bättre långsiktig uppföljning.
– Kanske behandlar vi våra unga patienter för hårt i dag, bara för att de klarar av det fysiskt. Men det kan få konsekvenser längre fram i livet. Vi behöver mer kunskap för att kunna ge rätt behandling till rätt patient, säger hon.
Ett driv som smittar
De som möter Cecilia beskriver henne som energisk, engagerad och alltid på väg mot nästa forskningsfråga. Själv betonar hon att stödet från chefer och kollegor på S:t Göran är avgörande för att kunna kombinera kliniskt arbete och forskning.
– Man kan inte forska bara på sin fritid, det krävs att kliniken förstår och stöttar. Här finns verkligen det utrymmet och det är jag väldigt tacksam för, säger hon.
Med ett stort leende avslöjar hon att idéerna ofta är fler än tiden räcker till.
– Jag har alltid nästa fråga i huvudet, och det är kanske det som driver mig. Vi aldrig blir helt klara, utan kan hela tiden förbättra vården för våra patienter.
