Diabetes är en sjukdom som karaktäriseras av en för hög nivå av socker i blodet. Detta kan antingen bero på att insulinbildningen i bukspottkörteln är för liten eller på att kroppens vävnader, och då framför allt muskulaturen, är okänslig för insulin. Insulinet har betydelse för omsättningen av kolhydrater (sockerarter), fett och äggvita. Insulin är nödvändigt för att näringsämnena skall kunna passera in i kroppens olika celler.
Klassifikation
Typ 1 diabetes, tidigare benämnt barn och ungdomsdiabetes, drabbar framför allt barn och ungdomar, men även äldre personer. Den beror på att de insulinbildande cellerna drabbas av en inflammation. Vad som startar inflammationen vet man idag inte, men en kombination av arv och miljö och möjligen olika virusinfektioner har sannolikt betydelse.
Typ 2 diabetes, tidigare benämnt åldersdiabetes, drabbar vanligen personer över 35 års ålder, men med stigande vällevnad ser man idag denna diabetesform ända ner i tonåren. Fetma till följd av ett högt kaloriintag och för litet fysisk aktivitet är orsaken till att denna diabetestyp ökar närmast explosionsartat i världen. Arv har också betydelse för risken att insjukna. Patienter med typ 2 diabetes har ofta även högt blodtryck och höga blodfetter och därav följer också en ökad risk för hjärt- kärlsjukdomar.
Antalet patienter med diabetes, både typ 1 och 2, har ökat i Sverige senaste åren.
Symptom
Viktnedgång, ökad törst, ökade urinmängder, trötthet, synförsämring är vanliga symtom på diabetes. Vid typ 1 diabetes kan symtomen komma snabbt och vara dramatiska med en livshotande insulinbrist redan inom några veckor efter symtomdebuten. Å andra sidan går många patienter med typ 2 diabetes omkring i många år med förhöjda blodsocker utan att veta om det och diagnosen ställs ibland först när det har uppkommit komplikationer.
Kriterium för diagnosen
Fasteplasmaglukos (plasmasocker) över eller lika med 7,0 mmol/L kontrollerat två gånger, eller typiska symtom kombinerat med ett kraftigt förhöjt plasmasocker. Diagnosen kan ibland även ställas med hjälp av sockerbelastning.
Utredning
- Sjukhistoria innefattande rök- och alkoholvanor, motion, kostvanor och aktuell medicinering.
- Kroppsundersökning inkl längd och vikt.
- Prover: Plasmasockerkurva, njurfunktionsprov, urinprov för att fastställa eventuell äggvita i urinen (mikroalbuminuri), HbA1c (glukosbildning till hemoglobin - medelvärde av blodsockret cirka 6 veckor bakåt i tiden), blodfetter, sköldkörtelprover och ögonbottenfotografering ingår i utredningen.
Komplikationer
- Nervtrådsskada framför allt i benen som ibland leder till bland annat nedsatt känsel och andra fotproblem.
- Kärlskada i benen (fönstertittarsjuka), stroke, hjärtinfarkt.
- Njurskada - äggvita i urinen, nedsatt njurfunktion.
- Näthinneskada, som kan ge nedsatt syn.
Behandling
Typ 1 och 2: Undervisning om sjukdomen, omfattande kostinformation, rökstopp, kunskap om hur alkohol påverkar blodsocker, motion, egna blodsockertester och fotsjukvård.
Typ 1 kräver insulinbehandling. Insulin ges i form av injektioner givna med speciella insulinpennor eller med insulinpump (kontinuerlig tillförsel). Som regel ges snabbverkande insulin före varje måltid och ett långverkande insulin på kvällen, men ibland andra tider på dygnet.
Typ 2: Om livsstilsförändring och viktnedgång inte räcker för att erhålla en god sockerinställning ges tabletter, som stimulerar den egna insulinbildningen eller ökar känsligheten för insulin. Insulin kan inte ges som tabletter. Ofta behöver dock även patienter med typ 2 diabetes insulin efter några år. Hos överviktiga kan tabletter ofta kombineras med långverkande insulin på kvällen.
Strävan med behandlingen är att uppnå en så god diabetesinställning som möjligt för att patienten skall må så bra som möjligt på kort sikt och på lång sikt för att fördröja eller helt undvika komplikationer. Dessa visar sig tidigare om sockerinställningen är dålig. HbA1c skall därför vid god kontroll helst vara <6,5 %. Målet för behandlingen måste dock individualiseras.
För patienter med diabetes är också av största vikt att blodtrycket och fettvärdena ligger bra. Behandling för detta ges vid behov med olika mediciner.
Varje patient bör också få en individuell och skriftlig behandlingsplan som görs upp i samråd mellan patient och behandlande läkare. Målsättningen med behandlingen skall framgå. Det är av största vikt att patienten lär sig egenvård och lär sig att leva med sin sjukdom.
Den moderna diabetesbehandlingen innebär ett lagarbete med ett team bestående av diabetesläkare, diabetessjuksköterska, dietist, fotterapeut och kurator. Även andra specialister är involverade i vården, till exempel ögonläkare, kärlkirurger, ortopeder, infektionsläkare och njurspecialister.
Behandlande enhet
Medicinkliniken